Den osannolika sanningen om finanskrisen 2008. Lånekraschen lärde inte bankerna något SVD Under strecket artikel 6 april 2015

Charging_Bull_statue

Den osannolika sanningen bakom finanskraschen – och kanske den kommande.

Hösten 2008 går den amerikanska Wall Street banken Lehman Brothers i konkurs. Följden blir en finansiell kris som drabbar hela världen, det blir den värsta krisen sedan 1930-talets depression. Miljoner människor förlorar sina hem, besparingar och jobb och länder som Grekland står på konkursens rand. Detta är historien om det osannolika och bedrägliga händelseförloppet.

Boven i dramat är två små ord; CDO (Collateralized Debt Obligation) och CDS (Credit Default Swap). Den förstnämnda är en form av fastighetsinteckning/skuldebrev och den andra en typ av försäkring.

Lite förenklat fungerar det så här: På grund av politiska beslut i USA, bl a av president Clinton, beordras de amerikanska bankerna att ge bostadslån till låginkomsttagare, allt för att den amerikanska drömmen om eget hem ska kunna uppfyllas. Lokala småbanker ger då lån (s k subprimelån) till folk som egentligen inte har råd med villa med simbassäng och 2-bilsgarage. Lånen är konstruerade så att de är räntefria de första åren men sedan stiger brant. Tanken är att när räntorna skall betalas kan nya inteckningar tas i fastigheten. Man utgår nämligen från att huspriserna stiger i det oändliga. Direkt efter att lånet beviljats säljer dock banken inteckningen vidare till en större bank som i sin tur säljer den till någon Wall Streetbank i New York, här representerade av Goldman Sachs. De första bankerna i kedjan tjänar en bra slant och avhänder sig dessutom ansvaret huruvida räntor på lånet betalas.

Goldman Sachs och de andra storbankerna på Wall Street, har nu köpt på sig hundratusentals dåliga inteckningar från hela USA. De ”river” sönder dessa i småbitar, ”blandar” dem som en kortlek, lägger in lite kontokorts- och billånsskulder, ”sopar ihop” alla småbitar till prydliga högar och ”klistrar” sedan samman de blandade bitarna till tiotusentals nya ark som de kallar CDO’s (bestående av fragment av 100 000-tals bostadslån, bil- och kontokortslån).

Med dessa så kallade strukturerade instrument (skuldebrev eller obligationer) går de till ett av de tre stora amerikanska kreditvärdeinstituten (Moody’s, Standard & Poor och Fitch), och ber dem ge dessa riskfyllda skuldebrev högsta kreditbetyget AAA, så kallat Tripple-A. Dessa institut är privata vinstdrivande företag som villigt ger AAA betyg mot att de får fakturera fabulösa belopp. Nobelpristagaren Paul Krugmans dom är stenhård över detta förfarande: ”Ett djupt korrumperat system, fast ett system som ser värdigt och respektabelt ut på ytan ”. Därefter går Goldman Sachs et al aggressivt ut på världsmarknaden och erbjuder sparare, företag, pensionsstiftelser och kommuner (även svenska) de högavkastande ”riskfria” produkterna. Med det goda rykte och respekt som Wall Streetbankerna åtnjuter och med guldkantade AAA betyg, säljer instrumenten bra och Goldman Sachs vinster ökar. När efterfrågan stiger på CDO’s sätter Wall Street press på de lokala bankerna som nu ”säljer” till i princip vem som helst, arbets- och bostadslösa, som villigt flyttar in i de fina villorna.

Framemot 2005 börjar Wall Street inse att räntorna inte kan betalas. Då förtjänsterna är höga för alla i kedjan – bankerna, kreditvärdeinstituten, deras advokater och revisorer – fortsätter bedrägerierna tills kollapsen är ett faktum 2008. USA:s ekonomi skulle dock kunna klara denna bostadskollaps utan alltför stora problem (bortsett från att 10 000-tals människor förlorar besparingar och hem). Det som dock nästan knäckte västvärldens ekonomier var de ännu mer bedrägliga CDS:erna, dvs försäkringarna.

Om man har en bil eller en villa försäkrar man dessa hos ett vanligt försäkringsbolag som är reglerade i varje land. Men i den finansiella världen i USA gäller inga sådana regler. Anta att du äger en BMW. Naturligtvis försäkrar du den. Men när du parkerat bilen ser grannarna den och tänker att den kommer att bli stulen. Flera grannar försäkrar därför också bilen, trots att de inte ens känner dig. Eller tänk att du har ett hus som står på en kulle där blixten ofta slår ner. Alla som går förbi som tror att huset snart kommer att träffas av blixten kan också försäkra ditt hus, trots att de inte känner dig. Ponera att huset är försäkrat för 10 miljoner och att 1000 personer också försäkrat huset som en dag brinner upp. Då ska ”försäkringsbolaget”, som inte är ett ”riktigt” försäkringsbolag utan ett vanligt vinstdrivande företag som agerar utan statliga regler, först betala dig 10 miljoner och sen 1 000 x 10 miljoner, vilket ger 10 000 000 000 kronor, för bara ETT hus. Börjar ni förstå problematiken?

När Goldman Sachs et al inser att de CDO’s de fortfarande skamlöst säljer med god förtjänst (och bonusar) är ”toxic assets” dvs giftiga lån, väljer de att försäkra alla CDO’s de sålt, de köper en s k CDS. Det är dock inte bara Goldman Sachs et al som försäkrar de CDO’s de sålt, utan även tiotusentals andra individer/analytiker som inser vartåt det lutar. Försäkringarna görs bland annat hos de halvstatliga amerikanska bolåneinstituten, Fannie Mae och Freddie Mac och världen största kreditförsäkringsbolag AIG, som alla plötsligt börjar visa fantastiska vinster (och bonusar) pga alla försäkringspremier som Wall Streetbankerna och andra betalar in. Nu är försäkringar för flera miljarders miljarder tagna, på samma sätt som på din bil och ditt hus. När marknaden kollapsar 2007 och 2008 har dessa privata företag inte ens bråkdelen av det kapital som krävs för att infria sina löften. När försäkringarna så inte kan infrias kollapsar bank efter bank i USA; framförallt den stora banken Lehman Brothers. De kvarvarande storbankerna, bl a Goldman Sachs och Morgan Stanley, står nu på ruinens brant.

Om den fria marknaden hade fått råda hade dessa banker gått i konkurs. Nu råkar det vara så att alla amerikanska finansministrar sen Clintons presidentperiod har varit förutvarande VD: ar för just Goldman Sachs. Nu är det Henry Paulson som är president Bushs finansminister och han tänker inte låta sin f d bank gå i konkurs. Under några dagar snickrar han ihop ett räddningspaket på mer än 7 000 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar som kongressen, president Bush, och den snart tillkommande presidenten, Obama, godkänner. Dessa pengar lägger nu Goldman Sachs och de andra storbankerna händerna på utan några egentliga motkrav från staten (förutom att de måste minska sina bonusar, vilket de gör under ett år) och räddas därmed från att gå i konkurs

Har någon blivit straffad för dessa enorma bedrägerier? Svaret är i princip nej. Bara Island har fängslat sina bankdirektörer och sin riksbankschef. Av alla amerikanska bankdirektörer, framträdande advokater, revisorer, kreditinstitutscheferna, riksbankschefen Alan Greenspan (som dock bett om ursäkt) har ingen blivit straffad, än mindre åtalad. De flesta sitter kvar på sina tjänster med höga löner och bonusar. Vad som däremot hänt är att idag, 5-6 år senare, har flera banker, revisorer och kreditvärderingsbolag blivit stämda i civilmål av både den amerikanska staten och privata investerare. Resultatet för bankerna hittills har blivit världshistoriens högsta böter, tusentals miljarder kronor, trots att de inte medgivit någon skuld. Detta innebär att de skyldiga personerna klarat sig medan de som fått betala är aktieägarna; mestadels institutionella ägare som ser sig som förvaltare, inte ägare – ett allvarligt systemfel.

En av de största aktörerna i detta spel är Goldman Sachs. Denna bank står högst i rang bland världens finansiella elit. Titeln ”Money and Power. How Goldman Sachs Came To Rule the World” skriven 2011 av William D. Cohan är mycket träffande. Men banken har varit, och är, involverad i mängder av skandaler och skadeståndsprocesser. CDO- och CDS affärerna är kanske de största.

Banden mellan Goldman Sachs och amerikanska finansministrar, europeiska statsmän, Europeiska Centralbanken, Internationella Valutafonden – som ofta är f d Goldman Sachs chefer – är en ständig källa till kontroverser. Svenskan Claes Dahlbeck är för övrigt styrelseledamot i Goldman Sachs sen 2003. Goldman Sachs har investerat i enorma råvarulagerbyggnader runt om i världen och anklagas nu (2014) för att manipulera priserna på världens råvaror; grödor, olja och metaller. Genom att försena leveranser från sina stora lager har de orsakat brist på bl a aluminium och kunnat höja priset på metallen, något de nu är åtalade för. Flera av bankens toppdirektörer har blivit fällda för ”insider trading” och andra börsmanipulationer.

Stora delar av den svenska guldreserven ligger i Fedral Reserves valv i Fort Knox och på Manthattan i USA. Detta gäller även flera europeiska staters guld. Tyskland t ex har stora mängder guld i USA, men har förvägrats tillträde för att inspektera sitt guld. Och detsamma tycks gälla den svenska guldreserven. Nu misstänker man att USA har lånat ut guldet till spekulanter, och ja, just det – till bl a Goldman Sachs. Det finns risk att det fysiska guldet inte alls finns i USA. Riksbanken har heller aldrig kontrollerat huruvida guldet finns där. I praktiken har man troligtvis ”tappat bort” den svenska guldreserven och sitter nu med ett kanske värdelöst skuldebrev på guld. Tyskland har krävt att få tillbaka sitt guld, men fått svaret att det tar sju år. Så länge tycks guldet vara ”utlånat” till Goldman Sachs et al.

Den senaste kontroversen där Goldman Sachs är involverat handlar om ”High-frequency trading”, värdepappershandel med supersnabba datorer på speciell dragna fiberkablar vilket ger de deltagande bankerna försprång på tiondels sekunder. Michael Lewis bok Flash Boys. A Wall Street Revolt (2014) om detta fenomen har väckt stor uppståndelse i USA och bidragit till att både amerikanska finansinspektionen, FBI och justitiedepartementet har inlett undersökningar.

Sammanfattningsvis kan man, enligt min uppfattning, säga att finanskraschen i USA huvudsak drevs av girighet av de stora Wall Street bankerna och deras rådgivare, men även riksbankens räntepolitik och politikerna bidrog. Bankerna var helt medvetna om att de spelade ett dubbelspel och lurade kunder och de amerikanska skattebetalarna alltmedan de tillskansade sig skamlösa löner och bonusar. Både Bush- och Obama administrationerna har underlåtit att stöta sig med Wall Street, då de är partiernas största bidragsgivare. Politikerna är helt beroende av bidrag från Wall Street för sina valkampanjer. De båda presidenterna har därför tillsatt personer från just Wall Street i finans- och justitiedepartementen och SEC, Finansinspektionen. Dessas uppgifter är att övervaka bankväsendet och aktiebörserna men de har blundat och inte visat intresse av att kontrollera sina f d kollegor. De har dessutom haft ekonomiska intressen i finanssektorn. Efter några år har de återgått till sina lukrativa tjänster i banksfärerna.

Vad hände i Sverige? Här sålde de svenska storbankerna CDO: s med goda förtjänster. Bara en bank höll sig för god att sälja dessa giftiga produkter, Handelsbanken, SHB. Där hade en av direktörerna beslutat sig för att syna de bakomliggande skulderna på ett CDO. Han ringde upp en av de Wall Street banker som utfärdat skuldebrevet och blev lovad att omedelbart få underlagen faxade. Bankdirektören gick för att hämta en kopp kaffe och kom tillbaka till faxen som outtröttligt spottade ut hundratals dokument. Bankdirektören gick tillbaka och hämtade en termos med kaffe och började studera underlagen. Efter några timmar drog han slutsatsen att CDO’s inte var något hans bank skulle involvera sig i. Konsekvensen av detta beslut blev att SHB var den enda bank som inte behövde statligt stöd efter bankkrisen.

I Sverige har löner och bonusar fortsatt att rusa i höjden. Detta trots att industrimannen Fredrik Lundberg – en av de få fysiska storägarna av näringslivet – bestämt sagt ifrån att finanssektorn inte passar för bonusar. Ju fler bonusar – ju större incitament att spekulera.

En osannolik och skrämmande historia? Har bankerna och politikerna lärt sig något? Kan en ny finanskris uppstå? Naturligtvis kan en ny kris komma. De nya regler (bankerna måste binda mer kapital) som USA/EU skapat är bara ett spel för gallerierna.

Som en kolumnist i den amerikanska tidningen Forbes uttrycker det: Almost six years after Lehman Brothers went bankrupt, the contingency plans of 11 major financial institutions to close up shop in an orderly process of resolution have been utterly rejected as unrealistic, incomplete nonsense by the regulators of Wall Street. All of the elements that went wrong in 2008 are far bigger and potentially more harmful today than they were in 2007. The banks are bigger and the derivatives markets are bigger. The next banking crisis is likely to be worse than the last.  

I USA är bankerna idag ännu större och mäktigare och fortsätter att spekulerar med egna, klienters och skattebetalares pengar. Och bonusarna enorma. Eftersom de fortfarande spelar sådan stor roll är de incitament att fortsätta spekulera, de är liksom ”raka rör” till plånböckerna. Goldman Sachs är i och för sig en mycket imponerande bank. Men den driver upp råvarupriser, använder robothandel, spekulerar (troligtvis) med andra länders guld, ger sig själva miljarder i bonusar och när/om det blir en ny finanskris får skattebetalarna stå för notan igen. Klave jag vinner, krona du förlorar. Tyvärr har finanseliterna kidnappat det marknadsekonomiska systemet, ett system jag starkt tror på.

Om det är så att USA ljuger och pantsätter andra staters guld och det visar sig att allt är ett gigantiskt svindleri igångsatt av Wall Street (och vissa amerikanska politiker), kan världen kastas in i en fruktansvärd finansiell kris då hela det systemet kollapsar. Ett skrämmande scenario. Cohans bok ”How Goldman Sachs Came To Rule The World” ligger kanske nära sanningen. För några år sedan, vid ett kongressutskottsförhör i USA, hördes Goldman Sachs nuvarande VD Lloyd Blankfein, till sin advokat yttra orden: ”Vi gör guds arbete”.

Hade fler kvinnor suttit i bankledningarna, om Lehman Brothers hade hetat Lehman Sisters, hade vi kanske inte haft någon finanskris.

Lars Hässler
Jur kand

Mer om Finanskrisen:

Michel Lewis: The Big Short. Inside The Doomsday Machine (2011)

Andrew Ross Sorkin: Too Big To Fail. The inside Story of How Wall Street and Washington

Fought to Save the Financial System – and Themselves (2010)

George Soros: The Crash of 2008 and What It Means (2009)

Om High frequency trading, Vanity Fair, april 2015: Wall Street’s Flash Mob

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s