EU vässar tänderna mot bolagsjättarna

google

10 maj 2015 kl 15:34, uppdaterad: 10 maj 2015 kl 16:18
BRÄNNPUNKT | EU

EU vässar tänderna mot bolagsjättarna Google och Gazprom

EU i dag är världsledande på att bekämpa monopolistiska tendenser, kartellbildningar och missbrukande av dominerande ställning. Just nu pågår en kamp mot Google och Gazprom, skriver debattören Lars Hässler.

EU:s militära och politiska makt i jämförelse med USA och Kina, är svag. Européerna är splittrade vad gäller flykting-, utrikes- och försvarspolitik och medborgarna har lågt förtroende för unionen. Men en sak är EU världsmästare på – nämligen antitrust. Termen är inte sexig men konkurrenslagstiftning spelar stor roll för hur marknadsekonomin fungerar. När EU ryter till lyssnar världens största företag: Microsoft, Google, Apple, Intel och nu senast ryska Gazprom.

Antitrustlagstiftningen började i USA i slutet av 1800-talet då de stora så kallade trusterna eller monopolen grundades av skickliga men hänsynslösa entreprenörer. Dessa kom att kallas för rövarbaroner och var allmänt hatade. De mest kända var John D Rockefeller (olja), Andrew Carnegie (stål), Cornelius Vanderbilt (järnvägar), J P Morgan (Bank) och Jay Gould (börsen). Trots deras stora politiska inflytande, genom generösa bidrag till politikerna, lyckades kongressen besluta om två konkurrensbegränsande lagar, Sherman- och Clayton-lagarna. Framför allt var det den dåvarande presidenten Roosevelt som drev på.

Rockefellers Standard Oil-bolag var den största trusten som hade den amerikanska oljemarknaden i ett järngrepp. Denna jättekoloss bestämde sig Roosevelt för att knäcka. Efter en lång rättegång landade målet till slut 1911 i amerikanska högsta domstolen. Domslutet blev att Standard Oil skulle delas i flera olika mindre bolag. Dessa blev Exxon, Mobil, Chevron, Amoco, Conoco och Arco. Under Reaganåren under 1980-talet och senare under Bushadministrationerna avreglerades stora delar av den amerikanska ekonomin samtidigt som de kontrollerande myndigheternas ovilja att stöta sig med näringslivet resulterade i finanskrisen 2007.
Allteftersom de amerikanska myndigheternas intresse för antitrustaktiviteter minskade ökade EU sina ansträngningar. Antitrustlagstiftningen var nämligen en av grundpelarna för att den nya gemensamma marknaden, som grundades 1958, skulle fungera. Det första stora målet blev mot det tyska hushållsproduktföretaget Grundig 1964. Företaget hade gett ensamrätt åt en agent i Frankrike för den franska marknaden. När agenten började sälja dammsugare i Tyskland, där priserna var mycket högre, förbjöd Grundig återförsäljaren att agera utanför Frankrike, varpå agenten stämde Grundig. Målet gick ända upp i Europeiska domstolen där Grundig förlorade. Grundigs agerande stred mot principen om fri handel inom den gemensamma marknaden.

Den mest kända rättegången var mot Microsoft. Den europeiska kommissionen i Bryssel anklagade mjukvarujätten i början av 2000-talet för missbruk av sin dominerande position genom att sammanlänka sitt Windows operativsystem med Windows Explorer och Windows Media Player. Microsoft vägrade att ändra sig varpå EU bötfällde företaget med 5 miljarder kronor, det största bötesbeloppet EU då utdömt och 2004 betalade Microsoft böterna. 2006 utdömde kommissionen ytterligare böter på drygt 2 miljarder kronor och dessutom 20 miljoner per dag om Microsoft trilskades. 2007 förlorade företaget när det överklagade beslutet. Och 2008 var det dags igen, kommissionen bötfällde Microsoft ytterligare 10 miljarder kronor.

Ett annat storföretag som fastnade i kommissionens garn var det amerikanska bolaget Intel, som blev bötfällt med 10 miljarder kronor för konkurrensbegränsande aktiviteter.

Nu 2015 har kommissionen anklagat ”don’t be evil”-företaget Google för att lura konsumenterna genom att sätta sina egna annonser högst i algoritmerna som styr annonsernas läge. Kommer kontrahenterna inte överens kan enorma böter bli följden.

EU:s antitrustkommissionär, den stridbare danskan Margrethe Vestager, räds inte bara de multinationella storföretagen, utan har nu även siktat in sig på Gazprom, Rysslands största olje- och gasföretag med kontakter ända in i Kreml. Vestager anklagar Gazprom bland annat för att missbruka sin dominerande position, att överdebitera sina kunder och att hindra gränsöverskridande handel med gasen. Då EU kan bötfälla företag med 10 procent av dess omsättning innebär det att bötesbeloppet kan bli astronomiskt. Gazproms omsättning är nämligen 1 600 miljarder kronor och bötesbeloppet kan då uppgå till otroliga 160 miljarder kronor, betydligt högre än Microsofts böter och Googles teoretiska böter på 60 miljarder kronor.

EU är här inne på politiskt känslig mark. Men Verstager står på sig och Gazprom har tolv veckor på sig att svara. Vad som kommer att försvåra konflikten är att Putin har klassat Gazprom som ett strategiskt företag och förbjudit det att dels avslöja information och dels att lyda utländska stater eller deras kontrollorgan. Han anser att liknande tvister skall lösas mellan regeringar, ett påstående som EU inte fäster något avseende på. Fortsättning följer.

Även inom telekomindustrin har kommissionen tvingat de europeiska operatörerna att minska sina roamingavgifter som de tagit ut när unionens medborgare lämnar sitt hemland och reser i Europa.

EU har även sista ordet när det gäller så kallade mergers, det vill säga samgåenden mellan stora företag. År 2000 hindrade Bryssel Volvo att gå samman med Scania med motivering att de sammanslagna företagen skulle få en alltför stor dominans i Norden. Motivering var i och för sig riktig, även om det sammanslagna företaget inte skulle bli en alltför stor spelare på den internationella marknaden.

Sammanfattningsvis kan man säga att EU i dag är världsledande på att bekämpa monopolistiska tendenser, kartellbildningar och missbrukande av dominerande ställning. EU:s inflytande här är så stort, dess möjligheter att förbjuda och utdöma böter så starkt, att inte ens världens största, rikaste och mäktigaste företag kan eller vågar stå emot, utan att ta konsekvenserna. Det är av stor vikt att vårt marknadsekonomiska system kan fungera med fri konkurrens till fördel för Europas konsumenter och unionens länder.

EU-medborgarna borde vara tacksamma att Bryssel i vart fall gör någonting rätt.

LARS HÄSSLER

jur kand, författare och världsomseglare

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s