Gästskribent hos “Det goda samhället” – Lars Hässler: Den olönsamma invandringen.

Hässler Föredrag

Sverigedemokrateras, Danska Folkepartiets och de andra ”nya” europeiska partiernas framgångar beror inte på att deras sympatisörer blivit mer högervridna eller nationalistiska. Anledningen är att de ”gamla” etablerade partierna blivit mer liberala och tillåtande vad gäller invandringen. De frågor som de ”gamla” partierna prioriterar: jobb, skola, vård och vinst i välfärd är alla viktiga i sig, men ändrar inte Sverige i grunden. Om riskkapitalbolag för ut vinster ur Sverige eller om arbetslösheten är sju procent eller tio (då har ändå 90 procent arbete) imploderar inte Sverige. Vad som på sikt däremot kommer att ändra Sverige fundamentalt är flyktinginvandringen.

Förespråkarna för en generös invandring hävdar att invandringen lönar sig. Hur ser den då ut historiskt? Under 1950-talet kom finländare och under 1960-talet greker och turkar. Dessa var inga flyktingar utan det rörde sig om arbetskraftsinvandring och var därför lönsam. Under 1970-talet kom politiska flyktingar från Sydamerika. De kom från samma kulturkrets som Europa, var vänsterintellektuella/fackföreningsanslutna och hade en katolsk värdegrund, för att använda ett populärt uttryck. Dessa flyktingar blev säkerligen lönsamma. Under 1980-talet kom flyktingar dels från Iran, och dels från de kurdiska delarna av Mellanöstern. Iranierna, eller perserna, var både högerintellektuella och vänsterintellektuella/fackföreningsanslutna och förhållandevis sekulariserade muslimer eller kristna.

Problem började med kurderna. De kom som politiska flyktingar men deras huvudsyfte var inte att assimileras i Sverige utan att fortsätta sin kamp för ett fritt Kurdistan, en statsbildning som Winston Churchill efter första världskriget förvägrat dem. Under 1990-talet kom flyktingar från det forna Jugoslavien, med både muslimska, katolska och ortodoxa trosbekännelser. Fram till dess var invandringen hanterlig, orsakade inga större kontroverser och var förhoppningsvis på sikt lönsam.

Efter den arabiska våren ändrades ekvationen. Despotiska diktaturer kollapsade alternativt kämpade för att överleva. Följderna blev inbördeskrig, ”failed states” och en enorm flyktingvåg som fortfarande pågår. Med hundratusentals nya invandrare uppstår två frågor: Är dessa också lönsamma på sikt och hur påverkar de det svenska samhället?

Flyktingarna, varav flera är ekonomiska flyktingar, kom/kommer inte bara från arabländerna utan också från Nordafrika, där många är analfabeter. En stor andel kommer svårligen att lära sig varken svenska eller hur ett modernt samhälle fungerar. Vissa muslimerna är starkt troende, vissa har inga planer på att assimilera sig i det svenska samhället och ett fåtal accepterar inte ens de demokratiska spelreglerna.

Sverige är ett högindustriellt tjänstesamhälle. Jobben kräver utbildning och färdigheter i svenska språket och det finns allt färre okvalificerade lågt betalda arbetstillfällen kvar, som t ex hamnarbetare eller gatsopare. Och skulle de finnas lägger fackföreningsrörelsen hinder i vägen vad gäller lönedumpning. Andra generationens invandrare växer upp i gettoliknande förorter där skolan inte klarar av att lära eleverna läsa och skriva, än mindre korrekt svenska. Vilka arbetsuppgifter dessa kommer att kunna få är en obesvarad fråga.

Framtidsscenariet blir att vi får hundratusentals arbetslösa, arga, frustrerade invandrare, en permanent underklass, som inte kan eller vill assimileras i det svenska samhället och som skall försörjas. Kostnaderna för mottagandet och bidrag av olika slag kommer att explodera för stat och kommun. Att en ensamstående invandrarkvinna med tre barn kan få drygt 20 000 kr i månaden netto, år efter år, utan att någonsin arbeta, eller att en nyanländ äldre invandrare skall få

garantipension plus bostadstillägg livet ut är för många svenskar ofattbart. Huruvida denna senare invandring någonsin kan bli lönsam är tveksamt.

Men det är inte bara en fråga om kronor och ören. Den sociala spänningen som följer på invandringen kan splittra landet. De flesta invandrare vill säkerligen bara få ett bättre liv och oavsett vilken trosbekännelse de har ser de religionen som sin privata sfär. Emellertid kommer radikala fundamentalistiska grupper, säkerligen en minoritet bland muslimerna, att ta kontroll över förorter med stor invandrarbefolkning, vilket redan sker. Med krav på sharia-lagar följer strikta regler på klädsel, bönestunder, kvinnors uppträdande, giftermålsålder etc. och högljudda krav på ändrade lagar för att tillgodose dessa. Risken för upplopp – bilbränder, plundringar – är uppenbar.

De ”gamla” partiernas politiker borde tänka till om invandringen. Om inte riskerar de att förlora sina löner, traktamenten, generösa pensioner, fria resor och lukrativa styrelseposter i statliga och kommunala bolag. Med tanke på att många politiker är outbildade, kan de inte få de högavlönade poster de blivit bortskämda med. En intressant jämförelse här är ”enpartistaten” Kina. Där är alla ledare är högutbildade, ofta civilingenjörer. Det är också den enda diktaturen i världen med ordnad maktväxling, ledarna byts ut var tionde år. Är Sverige med DÖ på väg åt samma håll?

Lars Hässler är Jur Kand med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Han är flerfaldig jorden-runt seglare, har skrivit åtta böcker och publicerat artiklar på Brännpunkt och Under strecket på SvD.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s