Gästskribent Lars Hässler: Politikernas självmål

Hur kommer det sig att de sju DÖ-partierna gång efter gång gör självmål? Och hur kommer det sig att dess politiker hela tiden riskerar sina höga arvoden, fria resor, livstidspensioner och utrymme i media? Och hur kommer det sig att de serverar den fråga som oroar medborgarna mest, nämligen invandrarproblematiken, till det parti som de i bästa fall föraktar, i sämsta fall hatar?

Hur kommer det sig att dessa politiker, framförallt de röd-grön-rosa, hamnar i samma hörna som Irans ayatollor (och Putins Ryssland), nämligen att de anser att världens hemskaste nation, den store satan, är USA? Att allt ont tycks komma från USA och intet därifrån har vi att lära. Att det landet lyckats betydligt bättre med integration av nyanlända, att till exempel en somalier, som blivit medborgare i USA, i första hand känner sig som (ofta stolt) amerikan med somaliskt ursprung medan en somalier som blivit medborgare i Sverige fortfarande är en somalier som råkar bo i Sverige. Att somalierna i USA får arbeten betydligt snabbare än de som bor i Sverige och hamnat i bidragsfällan, är tydligen inget som våra politiker tycker är värt att studera.

Och hur kommer det sig att Sverige intet har att lära av våra grannländer; Finland som har ett skolsystem där läraryrket har hög status, historia på schemat och disciplin i klassrummen, Danmark som har en arbetslagstiftning där det är lätt att anställa och avskeda folk och med ett bra socialt skyddsnät som kompensation, och Norge där man inte tvekar att åldersbestämma 30-åriga ”barn”?

Hur kommer det sig att Sverige inte bara tror sig vara en humanitär stormakt utan även en moralisk sådan? Att Mona Sahlin åker ner till Köpenhamn för att tala ”förstånd” med Dansk Folkepartis partiledare eller att vi skiljer på diktaturer och diktaturer; en stat är en medeltida diktatur, en annan bara ”enpartistat”?

Hur kommer det sig att när fattiga pensionärer – när de ser att invandrare får fri tandvård, fri läkarvård, fria mediciner, fria bussresor (i vissa kommuner) och fria bostäder; förmåner de bara kan drömma om – klagar och bara får kalla handen som svar? Kan det vara så att politikerna har samma attityd som Marie Antoinette hade när det fattiga klagade, ”låt dem äta kakor”? Ja, så är det kanske.

Politikerna resonerar nog att det går så länge det går. Att ändra politik vill de inte, det vore en prestigeförlust. Bättre då att göra självmål även om partierna imploderar och medlemsavgifter och statliga bidrag försvinner. Då är det slut – apres nous, le deluge!

Man får bara hoppas att vid ett framtida regimskifte, om det blir via SD eller det nya partiet Borgerlig Framtid, de nya makthavarna inte belönar de gamla självmålspolitikerna med ambassadörs- eller landshövdingsposter, det förtjänar de absolut inte.

Lars Hässler är Jur Kand med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Han är flerfaldig jorden-runt seglare, har skrivit åtta böcker och publicerat artiklar på Brännpunkt och Under strecket på SvD. 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s