Skall partierna varumärkas – typ SD

I Sverige har, tills helt nyligen i varje fall, den regel gällt att varje politiskt parti får kalla sig vad det vill. Men med ett parti är det annorlunda, det kallas regelmässigt av politiskt korrekta i media och politik för det ”främlingsfientliga” SD. Huruvida ett parti skall ha förmånen, alternativt nackdelen, att blir varudeklarerat eller inte kan diskuteras. I rättvisans namn borde i så fall alla partier varudeklareras. FI skulle kunna kallas ”mansfientligt”, V ”kapitalfientligt”, MP ”utvecklingsfientligt”, S ”skattevänligt”, C ”jordbruksvänligt”, FP (numera L) ”frireligiöstvänligt”, KD ”abortfientligt”, M ”privatiseringsvänligt” och BF (Borgerlig Framtid) ”politikerfientligt”.
Detta skulle dock resa juridiska frågor som rör varumärkeslagen, konkurrenslagen, konsumentlagen och diskrimineringslagen. Vem skall få bestämma vad ett parti skall kallas? Skall det registreras som varumärke hos Patent- och registreringsverket? Konsumenterna måste skyddas mot otillbörlig marknadsföring som inte stämmer, och KO, konsumentombudsmannen, skulle kunna driva frågor till marknadsdomstolen. De sympatisörer som tilldelas t ex ”mansfientliga” eller ”jordbruksvänliga” attribut skulle kunna känna sig kränkta och anmäla varumärket till DO, diskrimineringsombudsmannen. Detta skulle innebära att alla partier skulle bli tvungna att anställa särskilda varumärkesexperter, myndigheterna fler handläggare, advokaterna fler jurister och de redan hårt belastade domstolarna skulle få fler ärenden att handlägga.
Vore detta bra för Sverige? Nationalekonomiskt skulle landets BNP – värdet av alla varor och tjänster som produceras – öka med alla löner, skatter och momsavgifter. Men BNP är en dålig mätare på välstånd. När oljejätten Exxon Valdes 1989 gick på grund i Alaska och när BP:s oljeplattform i Mexikanska gulfen sprang läck 2010 orsakades enorma skador. Kostnaderna för att rensa upp stränder etc uppgick till flera miljarder kronor. Det paradoxala resultatet blev att USA:s BNP ökade trots att de flesta skulle hävda att landet blivit fattigare pga oljekatastroferna. Och likadant skulle gälla för Sverige; landet skulle inte bli rikare.
Att varumärka de politiska partierna skulle innebära tvister, avundsjuka på de som först registrerat ett ”bra” varumärke och en kakafoni av klagomål skulle uppstå. Då skulle en nationell samordnare behöva utses. Mona Sahlin – som med sin telefonlinje tycks ha slutfört sitt arbete mot våldsbejakande extremism – borde kunna få en ny nöt att knäcka. Hon skulle kunna ges i uppdrag att skyndsamt komma med en lösning – ja kanske redan 2017.
Det där med att varumärka partier kanske inte blir så bra, framförallt inte när det visat sig att just det ”främlingsfientliga” attributet inte varit helt sant eftersom numera alla partier tycks vilja omfattas av det varumärket. Mona – vi behöver dig.
Lars Hässler 2015-11-26

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s